Bunkeflostrand, mer än bara ICA!

Det är inte så ofta som man ta med två elskåp i en och samma tätortsafari, men denna gång gör jag det. Det ena elskåpet var så fint inbäddar i några blommande buskar, vilket väl kanske inte är det mest praktiska, om man ska in i elskåpet, för någon form av reparation, eller underhåll. Men detta skulle ju inte vi, denna fina försommardag. Det andra elskåpet hamnade på samma bild som ortnamnsskylten, vilket i sig inte heller är så vanligt.

Bunkeflostrand känns väldigt fint, som ort och som bostadsområde. Det är rent och snyggt, välansat så att det nästan känns lite överdrivet. Men, nu har jag ju inte sett allt. Man har kanske lite tunnelseende, mot elskåpen. Men, det kanske vore lite sorgligt, om det vore så

Varje ort med medel- och överklass som jag gissar att de flesta tillhör i denna tätort har, inte bara en ICA-butik, har jag märkt, utan det är en ICA Supermarket. Det är liksom lite finare på något vis, och klingar liksom, lite högre omsättning.

Det finns ju ett fotbollslag också, som heter Bunkeflo. Men om detta är i Bunkeflostrand, eller om det är i småorten Bunkeflo vill jag låta vara osagt. Fast, jag har för mig att jag såg deras hemmaarena när jag var i Bunkeflostrand, en annan gång. Varför det inte blev någon tätortsafari då, det är ju också en liten gåta, i sig. Bunkeflo spelade något år i Superettan, men jag tror, utan att veta något direkt om det, att de åkte ur direkt. Superettan har ju varit IFK Norrköpings serie, de senaste åren. Och via de lokala media som finns här i Norrköping så lär man knappast missa detta. Frågan är hur mycket utrymme Bunkeflo fick i Malmös lokala tidningar. Skrev de om varje liten grästuva på deras plan, eller om deras spelare, och vad de har för skostorlek?

Vår- och sommarblomning kommer igång mycket fortare i Skåne, än i mina egna trakter. Men de konstiga bönor, eller vad det var som vi hittade inne på ICA Supermarket, tror jag inte var lokalt producerade. Jag vet än idag inte vad det var för något. Och, upptäckarivern till trots, så tog vi heller inte reda på det. Kanske att någon kan upplysa mig om vad det var, någon gång. Men om de, mot förmodan skulle vara lokalt producerade, så finns det en viss unikhet i Bunkeflostrand.

Konstiga bönor eller ej. Vad är väl det, mot en MER. Mer är vare sig speciellt skånskt eller på något annat sätt lokalt förknippat, med någon ort. Men, det är en svensk uppstickare, i dryckesdjungeln. Michelle tycktes inte bry sig om ifall det var i Bunkeflostrand eller någon annanstans, som hon fick sin läsk. Huvudsaken var att hon hade fått den.

Jag ska även avslöja min okunnighet när det gäller planterade växter. Kan det ha varit Spirea som bäddade in elskåpet så fint? Det är, om jag förstår det hela rätt samma buskar som vi har inne på gården, i Hantverksbyn, Kolmården. Blommar fint ett litet tag, och skräpar sedan ner, lite lagom mycket.

Jag har inte forskat så mycket i ifall det finns några fornlämningar i Bunkeflostrand. Det känns lite som om det kvittar. Det är så rent, och snyggt, och välansat att man har svårt att se en stenyxa, en dös eller ens en liten milsten, i detta område. Bra eller dåligt? Trevligt, eller trist? Det är väl upp till var mans intresse att avgöra.

Vi lämnade Bunkeflostrand, med synen av ett elskåp, under ortens namnskylt. Vem vet vad vi intresserar oss för, om vi skulle återvända till Bunkeflostrand, ännu en gång. Kanske något helt annat.

En halv miljard nya kineser, på tre år!

En dös är en grav, det vet vi sedan tidigare. En långdös är också en dös. Men, lite längre – tror jag. I vart fall så finns det en långdös, inte långt från Vintries centrum. Ja, om nu inte dess centrum ändrats sedan jag var där. Det har nämligen skett en befolkningsexplosion där, mellan 2005 och 2008. Det har skett en ökning av antalet invånare, från 338 till 475. Det är alltså, som om det, på tre år skulle bli en halv miljard flera kineser, i jämförelse. Och i det fallet, så skulle det verkligen bli en rejäl långdös, om 80 år så där. Det skulle inte räka med den kinesiska muren och des stenar.
Jag kanske ska tillägga att de officiella statistiska siffrorna från SCB kommer vart femte år. Så år 2010 så är det lite mera officiellt, så att säga. Siffran från 2005 är sådeles korrekt, medan siffran från 2008 är inofficiell. Men den behöver inte vara fel för det.

 

I vanlig ordning så finns det mera fakta om orten i fråga efter besöket där, än innan. Det är lite synd. I en del fall är det bra, men i Vintries fall så är det lite synd. Men, man kanske, en dag, när man ger sig på att dokumentera småorterna kan besöka denna ort igen. Den är ju mer eller mindre siamesisk med Bunkelflo By. Allts, inte samma sak som Bunkeflostrand, vilket jag nog får anledning att återkomma till. Man nämner tydligen Vintrie och Bunkelflo som ett och samma område, ”ihopa”, som de säger i Skåne.

Det lär ska finnas en återställd långdös i Fossie. Jag vet inte så mycket om den, men vad jag förstår så är denna långdös liknande den stenformation som finns i Ale Stenar. Lite märkligt, kan tyckas, eftersom det väl handlar om helt olika tidsepoker. Långdösen är från stenåldern, medan Ale Stenar väl talar om att där låg en vikingagrav, med stenarna formerade likt ett vikingaskepp.
Hur som helst, så är långdösen i Vintrie ”bortodlad”. Ett parti stenar som ”odlats bort”, låter lite märkligt, i ordval, men är väl egentligen ganska väl beskrivande, på sitt sätt.
Trots att det är en ”bortodlad” fyndplats s har det varit onormalt mycket arkeologiska utredningar kring denna långdös, och dess omgivning. Man vet en hel del, trots ”bortodlingen”, förmodligen tack vare skärvor, benrester och slipad flinta. Men här lämnar jag denna dös, till de som intresserar sig för den mera.

Ljunghusen, som tysk provins!

Om man tittar till var Ljunghusen är beläget, mitt på den lilla halvö som leder ut till Skanör och Falsterbo så tycker man ju att detta måste ha varit en ganska bra plats för bosättningar genom åren. Speciellt under stenåldern. Men samtidigt, om man ser till de fornlämningar som finns där, så märker man att det endast finns ett fåtal, varav de flesta är milstenar av något slag. Detta tyckte jag var en smula märkligt.
Kan det bero på att det finns mera pengar, att sopa ev. utgrävningar och arkeologiska undersökningar under mattan? Nej, så kan det väl inte vara, för då skulle det ju inte finnas någon moral där, och det finns det väl, pengarna till trots.
Jag skulle gissa, om jag nu ska gissa, och det ska jag väl, att denna del helt enkelt låg under vatten förr. Det fanns kanske inget land att bosätta, på exempelvis stenåldern. Låter inte det som ett rimligt resonemang.
Vänta! Stopp!
Det betyder att en ev. global uppvärmning låter landmassorna återgå till stenålderns nivå, om några år, kanske redan om 150 år. Vattnet stiger med en global uppvärmning, precis på samma bakvända vis som det försvann. Hur lågt vattenstånd får det egentigen vara? När anser man att det är global nedkylning? Är det när Ljunghusens invånare får grannar, i nya landmassor som väller upp som en tysk provins, strax bredvid de nyputsade fasaderna, det dubbla garagen med de fyrhjulsdrivna bilarna. Tänk om ensamkommande flyktingbarn kan komma gående, från Danmark?
Danmark, föresten, skulle kanske bli ett helt land, inte bara en massa öar och halvöar.

Ljunghusens invånare skulle nog inte vilja ha Tyskland öppet mot sig, med en landgräns. Det får inte bli någon mera global nedkylning. För då stiger landmassorna. Så, genom att använda isfacken utanpå kylskåpen för 25 000 kronor styck så bidrar man till en balans, som för Ljunghusen att vara, just Ljunghusen. Inte Ljünghaüsen, eine deutche stadt.

Nåja, det är ju inte, som jag skrev landmassorna som stiger vid en global nedkylning. Det är ju vattennivån som sjunker. Men, om stenåldersmänniskorna visste om att deras fiskevatten en dag skulle bosättas av direktörer och bankmän så skulle de kanske, på något vis ha inmutat vattnet. För visst kan man väl äga ett vatten? Man äger ju en älg, i andra delar av landet, som så länge som älgen springer på ens mark. Sedan, så övergår den i andras ägo, när den fortsätter in på någon annans mark. Ett ägarbyte utan onödig byråkrati oh krångliga registreringsregler. Men, det kanske finns någon på någon länsstyrelse någonstans som filar på ett regelverk vilket gör det omöjligt för älgen att passera en gräns, utan att först fylla i sina papper, så att den kan visa upp sitt älgpass.

Vem var den första svensken?

De envisas med att skriva Rängs Sand på olika platser på Internet. Bland annat på Wikipedia. Men att det finns grova felaktigheter på just Wikipedia, det vet man ju, och har stött på tidigare. Det är därför lite oroväckande att skolbarnen använder det uppslagsverket när de ska ha tag på fakta, i sitt skolarbete.

Jag har inga uppgifter på att Rängs Sand heter Rängsand, istället, mer än det jag sett på ortnamnsskylten. Och den torde väl vara mera att lita på än Wikipedia?

Rängsand ligger lite som ett rundningsmärke, när man ska ner mot exklusivare ställen, som Höllviken, Skanör eller Falsterbo. Man kommer från ena, eller andra hållet, på väg ut på den halvö som slutar i Skanör och Falsterbo. Man kommer kanske från Malmö, och fortsätter mot Trelleborg och Ystad. Eller så kommer man från andra hållet, men fortsätter upp mot Malmö. Rängsand blir då ett rundningsmärke, som ingen vill stanna till vid, eller ens titta åt.
Det lär ha varit en del sommarstugor i Rängsand, men numera har det byggts till en del bostäder, för permanentboende. De 350 invånarna i Rängsand som fanns där år 2000 hade blivit nästan 600 år 2005. Nästa år, 2010 skulle jag kunna tänka mig att det har ökat ytterligare. Och så är det väl lite över allt i södra Sverige, att sommarstugeområden blir permanentboenden. Samtidigt så avfolkas Norrland. Men det lär kunna finnas en brytpunkt även för det. En dag så har Norrland stagnerat i utflyttningsförsöken. Då stabiliseras invånarantalet även där. Det kanske blir sommarstugområden i Norrland istället.

Men, nu var det ju Rängsand som detta skulle handla om. Märkligt nog så skriver man om Norrland, när man utgår från en av de mest södra tätorterna i landet. Men, det understryker bara att Sverige är ett land, byggt av svenskar, och att en skåning är lika svensk som en lapp. Fast, det förändras med åren. Sverige blir mer och mer mångkulturellt. T.o.m. Höllviken och Vellinge kommer att få sina flyktingar. Man kan ju annars tro att de som bor närmast kontinenten, närmast ”utlandet” är de som tar till sig nya kulturer, och nya människor som vill komma hit. Men, det verkar till viss mån vara tvärt om. Det är i vissa kommuner i Skåne som främlingsfientligheten breder ut sig mest. Men, glöm inte, om du fördömer dessa orter, att man absolut inte får fördöma alla. De flesta tänker, och är som du, hur du än må vara.

Jag ska avsluta med en omgjord variant av en redan ställd fråga.
”Vem var den första svensken?”

Hököpinges bästa skidskytt!

En del folk som bor i vissa orter talar inte gärna om det. Ja, det kanske inte är så vanligt, men om man bor i en ort som knappt går att uttala så kan det kanske vara förståligt.
Hököpinge är kanske en sådan ort. Jag tycker i alla fall att det låter lite konstigt – Hököpinge!
Men, om man skulle råka intressera sig för Skånes lokalserier i fotboll, eller vad det nu blir för geografisk spridning på den nivån av sporten som går ut på att jaga, alldeles för lite bollar så kanske man anser att Hököpinge anses som ett normalt namn, när de ska möta lag som Marsvinsholm. 

Jag vet inte om Marsvinsholm är en ort, eller om laget i fråga är ett korplag, för mig veterligen så är Marsvinsholm ett slott, i Ystad Kommun. Och hur det gick mot den aktuella tätorten i denna text, det är inte bara ointressant, det är också något som jag inte vet något om.

En annan anledning till att inte tala om var man bor kan kanske vara att man skäms för den typ av debatt som var under stor del av år 2009 om huruvida Vellinge Kommun skulle ta emot ensamkommande flyktingbarn eller ej. Och, en stor del av den debatten, samt den plats dit de väl kom sedan var väljust Hököpinge, i Vellinge Kommun. Jag undrar om inte en av de moderata politiker som ansvarar ör det hela bor där också.

I Hököpinge finns det flera hus, och dubbelt så många invånare, än 1960. Och år 2010 blir det visst flera.
Naturligtvis så finns det det obligatoriska elskåpet i Hököpinge, men det är inget som märks i det lite otympliga namnet. Och varför skulle det göra det?
Det är likadant med idrotten. Man ställer sig frågan om vem som är den bästa skidskytten i Hököpinge. Den frågan kanske är lättare att svara på, även om en är svår än den gamla frågan ”vem var den första skåningen?”

Gessie Villastad, Vellinge Kommun, Skåne!

Vi var i Gessie.
Gessie är ingen tätort. Det är en småort. Men Gessie Villastad är en tätort.

 

Lät det förvillande? Ja, det finns en del ställen runt om i Sverige som är ganska så förvillande. Det är som om de inte riktigt går att katalogisera, rent statistiskt. Själv bor jag ju i en sådan ort. en ort som inte finns, rent officiellt. Marmorbruket, och dess grannort Kolmården finns ju inte. Men Krokek finns, och slukar tydligen upp dessa små orter, till att bli en ort som nästan kunde räknas som stad, i alla fall om man jämför med vissa små städer.
Men så har vi alltså de där orterna som det finns två av. Gessie t.ex, och Gessie Villastad.
Förmodligen så blir det så när det är frågan om rika kommuner, som expanderar med fina villaområden, men som dels kanske har ett lite geografiskt glapp mellan sig, men kanske även för att visa för omvärden att det faktiskt finns en viss social status-skillnad mellan den gamla orten, och den nya, rika delen av områdets befolkning.

Ovanstånde påstående är rent antagande. Men, rätta mig, och bevisa motsatsen. Det kanske inte är så lätt.
Vellinge Kommun är väl inte känt som den mest gästvänliga kommunnen i Sverige, om det gäller att se alla människor som lika.
Politiskt korrekt skrivet. Politiskt självmord i andra delar av landet. Men det finns en del ställen där det fungerar. Sjöbo, Vellinge o.s.v. Där kan man slå sig för bröstet och säga att ”vi är minsann riktga skåningar”. Men fråga dessa patrioter vem som var den första skåningen, så har de helt plötsligt inte samma koll på sin bakgård.

Anledningen till ovanstående kritiska ord mot kommunen Vellinge är inte att det skulle vara otrevligt där. Folk är inte otrevliga heller. Men politiken som förs där kanske kan vara lite roligare. I alla fall om man vill vara politiskt korrekt. Men vill man det?

För den som undrar om vilken ort detta handlade om, primärt, så var det alltså Gessie Villastad, och inte Gessie.
Solklart, inte sant?

Varför en älvkvarn, vid kyrkan?

Ibland önskar man att man visste vad man vet nu, innan en viss tidpunkt, tidigare i livet. Och med tidigare så menas allt från för en kort tid sedan, till lite längre bak i tiden. Men jag talar inte om att vara efterklok, för det har nog mera med olika handlingar att göra. Detta handlar om kunskap. Det är, i alla fall i vissa lägen en viss skillnad, skulle jag tro.

Idag vet jag att det finns en sten vid kyrkan i Västra Klagstorp. Det är, om jag förstått det hela rätt, en så kallad älvkvarn. Men den går visst under det lokala namnet, Byastenen. Även namnet Åldermansstenen förekommer visst.
Man kan råga sig vad en älvkvarn gör vid en kyrka. Det var väl tämligen hedniska aktiviteter vid älvkvarnarna. Fast, det kanske var lite småhedniskt i kyrkan också, och dess förmak.
Jag har själv, för övrigt en älvkvarnssten hemma på gården. Men det är inte jag som gjort den, släpat dit den eller ens försökt att använda den. Den liksom bara är där, och ska så vara. Den är till och med registrerad som förekomst, hos Riksantikvarieämbetet. Det finns sådeles papper på att den ska vara där.
Älvkvarnsstenar är lite roligare, och intressantare at besöka än en massa gravar som inte syns, eller fyndplatser, där det hittats någon liten skärva. Den typen av fornlämningar intresserar inte mig, så länge det inte finns något att ”ta på”. Historierna kan förvisso vara trevliga, men då hamnar de väl i en egen kategori av intressen.

Kanske den gamla älvkvarnen har flyttats på senare tid, till kyrkan. Kanske det var lite speciella människor i den där församlingen. Vad vet jag?
När vi besökte Västra Klagstorp så såg vi kyrkan. Men vi var inte innanför kyrkogårdens murar. Vi koncentrerade oss på att leta efter, i princip ingenting. Det är en del av att vara på tätortssafarie, att man letar efter, ingenting. Man bör dock, i mitt fall ha tag på ett elskåp. För det är elskåpet som är den gemensamma faktorn, för alla tätorter. Det lär, mig veterligen inte finnas någon tätort som inte har ett elskåp. Jag har än så länge inte träffat på någon sådan. Så, den gemensamma faktorn, och lite av underskriften till att ha genomfört en tätortssafarie i en tätort är alltså att jag fotograferar ett elskåp. Det tycker jag är en bra idé. Andra får tycka vad de vill. Men det måste väl vara en bättre tradition än att använda en älvkvarn, speciellt utanför en kyrka.

Jag visste alltså inte om Byastenen vid kyrkan. Och om jag en dag kommer tillbaka till Västra Klagstorp så vet jag vad jag ska leta efter.

Kartongbyggen i Kristineberg, Skåne!

Jag har inte tittat på kartan över var gränsen går, mellan Oxie och Kristineberg. Bägge är tätorter i Malmö Kommun. Bägge har skyltar, på samma stolpe, som talar om att man är i just, den orten. Ja, alltså, att man är i Oxie – och Kristineberg, samtidigt.
Jag kan bara tolka det som att de ligger på var sida om vägen. Men vilken ort ligger då mitt på vägen? Har de halva vägen var? När man kör in så är man i ena orten, men man lämnar den andra, när man kör ut.
Visst är det förvirrande?

Kristineberg är väl, likt många andra ”kartongbyggen” något som inte inbjuder till vidare turism. Ja, jag vet faktiskt inte om det fans något av intresse där. För mig så var det mest ett område som, om ett antal år kanske hade satt sig. Nu verkade det väl mest vara som att komma till ett Legoland i miljard-kronors-format.
Området är annars ganska tätt med utgrävningar, eller i alla fall fyndplatser. Inget av större intresse dock. Mest gravplatser och en och annan fyndplats. De flesta är säkert överschaktade eller borttagna, i förmån för dessa gigantiska LEGO-klossar. Intressant är dock, hur det gick till när golfbanan byggdes. Jag vet inget om detta, men kan ju spekulera. Det finns ett par fynd- och gravplatser just där golfbanan är belägen. Var måhända dessa utgrävda innan man byggde golfbanan? Blev golfbanan försenad av utgrävningarna? Fanns det någon kommunal stark man som sopade fyndplatserna under mattan? Var allt, rent av i sin ordning? Fanns det över huvud taget några problem? Finns det, utom allt tvivel inget mera att skriva om Kristineberg, än en jäkla golfbana?
Lika bra att åka till Oxie istället, när man är i dessa faggor. De har ju i alla fall ett eget centrum, med affärer, och ett konstverk, i form av en oxe. parkera gärna i Kristineberg, och gå dit. Det är ju ändå sammanvuxet, endast åtskiljt av en väg.

Kör på fyllan, men pissa inte i bäcken!

Veberöd.
Det känns som om jag redan har varit i Veberöd, innan jag var där första gången. Men det går ju inte, rent fysiskt. Men filosofiskt, då finns det möjlighet för allt.

Jag vet inte hur pass filosofiska människorna i Veberöd är, för det är svårt att komma dm nära, och lära känna dem, när man är på genomresa. En genomresa som skulle ha sitt slut, 50 mil norrut, lite senare, samma dygn.

Jag vet inte om det har med filosofi att göra. Men en 58-årig man körde från Lund till Veberöd, i slutet av Maj, 2009. Han körde märkbart vingligt. (Körde han på två hjul?) Väl hemma så knackade Polisen på dörren. Mannen friades från Rattfylla, trots att han hade 1,62 promille alkohol i blodet. Det gick inte att utesluta att han hade fortsatt att dricka, efter det att han kommit hem. Han erkände dock att han hade druckit tre glas vin, innan han for iväg, från lund, till Veberöd.

Borde inte Polisen känna till detta lilla kryphål i lagen. Borde de inte veta att deras sak inte håller i en rättegång. Hur är det med Polisens filosofi, i Veberöd, när det gäller ingripanden av nämnda karaktär?
Hur är det med filosofin, att tre glas vin inte är någon fara med, när man tänkt köra bil. Kan man, och bör man köra bil efter tre glas vin?
I Veberöd kan man det Där är det fritt fram. Visserligen så kommer Polisen efter ett tag, och knackar på dörren lite försynt, som en 10-årig Första Majblommeförsäljare. Men filosofin är att man snart kan åka hem. Frågan är bara om man fick skjuts till polisstationen, eller om man fick ta sin egen bil. Det handlade ju trots allt bara om tre glas vin.

Det går en bäck rakt genom Veberöd. Ja, det kanske går flera bäckar genom Veberöd. Men vi såg bara en.
Om man ställer sig och kissar rakt ut i den bäcken, så blir man nog inte bara haffad och åtalad. Man blir säkert straffad också. Naturligtvis så hänger det ihop med att man har druckit tre glas vin. För när man inte kan fälla en person, som säger sig ha druckit tre glas vin, så får man vänta till det kommer ut. Man får kompensera det brott som inte gick att åtala, med ett annat brott, som väl kanske, i vissa kulturer kan anses som lite mindre alvarligt. Men brottet i fråga härstammar från samma källa, d.v.s. de tre glas vin som dracks tidigare. Ingen kommer undan.

Men, låt oss nu, för det filosofiska resonemanget säga att det var straffbart att dricka tre glas vin, för att sedan köra bil. Låt oss låtsas att detta var olagligt, t.o.m. i Veberöd.
När man då åtalas, och fälls för detta brott, att köra bil, efter att ha druckit tre glas vin. Kan man då fällas för att man kissar i bäcken? Kan man straffas två gånger för samma förseelse? Jag menar, det handlar ju om brott som härrör från samma källa, nämligen de tre glas vin som man drack i Lund. Inte kan man väl dömas för samma brott, två gånger?

Ska det dös, så ska det vara en dös!

Vet du vad en dös är?
Det borde du veta. Det har funnits betydligt längre än DVD-spelaren. Och vad DVD är, det vet du väl?
Nu har inte en dös, med DVD att göra alls. Likheten är i princip noll.

En dös är en formation av stenar, som användes till att markera en grav, på stenåldern. Nog om detta.
Ja, nog, för när vi var i Skegrie så hade vi ingen aning om att det fanns en dös där, som är 5000 år gammal. Vi var vid kyrkan, som ligger bredvid dösen, eller om det är dösen, som ligger bredvid kyrkan. Man byggde sådeles kyrkan vid en befintlig gravplats. Praktiskt så att det förslår.

Jag kollade på bilderna om man såg dösen. Men det gör man inte. Vi kom nog från fel håll.
Det var synd att vi kom från fel håll, eller i alla fall att vi missade dösen. För det fanns inte mycket annat att se i Skegrie, inte utan att stanna lite längre än vi faktiskt gjorde. Vi var så kort tid där att vi knappt var där alls. Men dokumentationen talar om att vi var där. Det var nog, om man vänder på det ingen som var där, som noterade att vi var där, eller än mindre kommer ihåg att vi var där. Våra spår blev utplånade i Skegrie, nästan omedelbart.