Höllviken – GI-land?

Biohuset, i Galleria Toppen, i Höllviken kan inte ta emot telefonsamtal, p.g.a. stöld.
Det framgår inte om det är SIM-kortet, PIN-koden eller om det rent av är luftledningarna som stulits. De sistnämnda kan kanske ge några kronor, som metallskrot, eller som begagnad ledning, till något öststatsland.
Här slutar nog jämförelserna mellan Höllviken, och öststaterna. Höllviken vill nog ha nya, moderna grejor. De nöjer sig nog inte med gammalt skit, i denna tätort, i Vellinge Kommun.

Jag har fått en känsla av att vissa personer i Höllviken, inte bara anser sig må bättre. De tror sig veta hur andra ska må bättre också. Men som sagt, det är ju bara en känsla.
Nu är jag ju inte säker på att de raps-, bet- eller andra kolhydratsodlande personer, runt ikring Höllviken håller med om detta. (Bönder kallas de visst)

 

Vi hamnade i alla fall på Toppen. Det är ett kommersiellt centrum, som verkar lite av ett ”Wanabe-shoppingcentrum”. (ordet är stulet från Bibeln)

Jag tittade lite som hastigast i plånboken, samt beräknade vad som fanns i Småfotingarnas sparbössor. Men jag kom fram till att vi förmodligen saknade några få ören, ifall att vi hade tänkt att köpa ett hus i denna tätort. Det var rejäla skjul som folk bodde i. garagen var väl finare än många hus, på andra ställen. (Lomma kanske?)
Emigrerande Rosengårds-bor syntes inte till i särskilt stor utsträckning. GI-nivån var stor. Blommorna hade det bättre än en gatsopare i Lagos. (om det nu finns några gatsopare i Lagos)
Märkligt nog så är väl inbrottsstatistiken högre i orter som Höllviken, än Rosengård. Kan det bero på att GI-halten är så hög, att de går in i väggen. I grannens vägg. Och i och med att det är larmat till höger och vänster så ljuder en siren, vilket får den GI-berusade grannen att bli så förvirrad att den tar bordssilvret, och stoppar det i örat. När han sedan, springande, helt naken kommer ut på vägen, och möts av en polisstyrka, från Vellinge. Ja, då blir han haffad, och återbördad till sitt ursprung, Rosengård. (eller möjligen Lomma)

Jönköping har frikyrkor, och Alf Svensson. Uppsala har Livets ord, och pastor Ekman. Höllviken har GI, och en biograf, utan telefon. GI-predikanterna är lite av vår tids kolportörer. Handelsresande i hälsa, med nyskrivna böcker om LHC och GI. (vad nu Linköpings HC har med saken att göra. Jag har aldrig förstått det)

  

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

Höllviken känns inte som någon gammal, kulturell tätort, med medeltida historia, och kulturellt intressanta platser. Höllviken känns mera som platt-TVns förlovade hemland, och de kodade hemnätverkens Mecka.