Påsk, i Vellinge!

.

Det borde ha varit för ett år sedan ungefär. Vi var i Vellinge, Skåne. Det finns ett ställe där, som om jag minns rätt heter Vellingeblomman. Där hade det dukats upp med påskmarknadsaktig dekoration. Det såldes allt möjligt i påskväg. Det var som en julmarknad, utan saft-glögg eller jul-tjärvar.
Fast å andra sidan så finns det ju inte påskkärringar vid jul. Jo, kärringar finns det väl, men de är inte så påskiga.

.

.

Jag registrerade väl kanske inte om det fanns så mycket mera i Vellinge, som tätort, men någonstans, i något hus, hemma hos någon så var det säkert någon som drack en kopp kaffe och förbannade sig över hur ruttet samhället är. Men det fanns säkert de som förbannade sig mindre över det samma. Det verkade att vara ett samhälle där det förbannades mindre, än på många andra ställen, med mera höghus.

 

På tal om höghus så såg jag en trailer på en film idag, på morgonnyheterna. Det var en scen med två personer som stod i en hiss. Det kom på en tredje person, och så vidare. De samtalade, och det hände en liten grej, med killen som satte i halsen och hostade upp maten på kvinnan framför. Handlingen och konversationen i sig var väl lite ointressant. Det som fångade mitt intresse, och gav mig en funderare var hur höga de hus är i dessa typer av filmer, där scenerna utspelas i en hiss. Scenerna i hissar i filmer är så pass långa att man kan tro att husens antenner, som William brukar säga ”petar Gud i arslet”. (det är en Bellman historia)
Alternativet är ju att de har förbannat långsamma hissar i dessa hus. De kanske hand-vevas upp eftersom att man sällan ser en piccolo som åker med. Dessa har nog fått andra arbetsuppgifter.

Hur det är med snabbheten på hissarna i Vellinge, det vet jag inte. Jag varken åkte, eller ens såg någon hiss där. Men det finns säkert någon hiss, där folk står och fiser lite i smyg, för att det inte ska märkas vem som gjorde det. Det harklas nog också en del, samt till och med, eventuellt hånglas lite i hissarna, när ingen ser. Att åka hiss i Vellinge kan kanske vara riktigt spännande. Det behövs ju bara två våningar, och en liten hiss, för att man ska kunna bli stannandes i mellan två våningar, och bli fast där hela dagen.
Jag har ingen aning om hur många av Vellinges invånare som föddes nio månader efter att deras föräldrar blivit fast i en hiss, mellan två våningar. Men man kan inte utesluta dess existens utan vidare undersökning, och forskning i ämnet.

Det var inte bara blommor och växter som fanns inne på Vellingeblomman, vid sidan av alla påskrelaterade prylar, och pynt. Det fanns trädgårdsdekorationer också. Det fanns små inomhushägn med getter och får i också, samt kaniner, ormar och fiskar.
Det hela var väldigt ”besökarvänligt”.
Förmodligen så var det därför som det väl kanske inte alltid var de billigaste priserna, vare sig i butiken, eller någon annanstans i denna omgivning.
Det fanns naturligtvis även en kafeteria där också.

.

.