Varför en älvkvarn, vid kyrkan?

Ibland önskar man att man visste vad man vet nu, innan en viss tidpunkt, tidigare i livet. Och med tidigare så menas allt från för en kort tid sedan, till lite längre bak i tiden. Men jag talar inte om att vara efterklok, för det har nog mera med olika handlingar att göra. Detta handlar om kunskap. Det är, i alla fall i vissa lägen en viss skillnad, skulle jag tro.

Idag vet jag att det finns en sten vid kyrkan i Västra Klagstorp. Det är, om jag förstått det hela rätt, en så kallad älvkvarn. Men den går visst under det lokala namnet, Byastenen. Även namnet Åldermansstenen förekommer visst.
Man kan råga sig vad en älvkvarn gör vid en kyrka. Det var väl tämligen hedniska aktiviteter vid älvkvarnarna. Fast, det kanske var lite småhedniskt i kyrkan också, och dess förmak.
Jag har själv, för övrigt en älvkvarnssten hemma på gården. Men det är inte jag som gjort den, släpat dit den eller ens försökt att använda den. Den liksom bara är där, och ska så vara. Den är till och med registrerad som förekomst, hos Riksantikvarieämbetet. Det finns sådeles papper på att den ska vara där.
Älvkvarnsstenar är lite roligare, och intressantare at besöka än en massa gravar som inte syns, eller fyndplatser, där det hittats någon liten skärva. Den typen av fornlämningar intresserar inte mig, så länge det inte finns något att ”ta på”. Historierna kan förvisso vara trevliga, men då hamnar de väl i en egen kategori av intressen.

Kanske den gamla älvkvarnen har flyttats på senare tid, till kyrkan. Kanske det var lite speciella människor i den där församlingen. Vad vet jag?
När vi besökte Västra Klagstorp så såg vi kyrkan. Men vi var inte innanför kyrkogårdens murar. Vi koncentrerade oss på att leta efter, i princip ingenting. Det är en del av att vara på tätortssafarie, att man letar efter, ingenting. Man bör dock, i mitt fall ha tag på ett elskåp. För det är elskåpet som är den gemensamma faktorn, för alla tätorter. Det lär, mig veterligen inte finnas någon tätort som inte har ett elskåp. Jag har än så länge inte träffat på någon sådan. Så, den gemensamma faktorn, och lite av underskriften till att ha genomfört en tätortssafarie i en tätort är alltså att jag fotograferar ett elskåp. Det tycker jag är en bra idé. Andra får tycka vad de vill. Men det måste väl vara en bättre tradition än att använda en älvkvarn, speciellt utanför en kyrka.

Jag visste alltså inte om Byastenen vid kyrkan. Och om jag en dag kommer tillbaka till Västra Klagstorp så vet jag vad jag ska leta efter.