Tätortssafarie – Skåne

De dödas julmässa!

(Broby, Skåne)

Broby var för mig en festplats i Södermanland mellan Katrineholm och Nyköping till den dagen då vi åt en medhavd lunch i en park i denna tätort i Skåne. En så pass stor tätort var till detta datum ganska okänd för undertecknad. Om jag nu undertecknar detta förstås. Det vet man ju aldrig. Men du kanske förstår vad jag menar ändå, trots ett oundertecknat dokument, en fingerad signatur eller på annat sätt svårtolkad upphovsrättlig publikation.
Vi åkte förr en hel del till de olika sörmländska festplatserna. Det var framförallt redan nämnda Broby, men också en hel del till Björkviks Folkets Park. Festplatser som kräver sin ideella krafter, där kommersialismen inte får fotfäste på grund av, som vanligt storskalighetens gynnande av de politiska makterna. Men, sedan Broby övergick till att enbart ha sina danser på tisdagarna så tappade vi successivt intresse för denna plats. Det blev GDV av det hela, (Gammeldansens vänner) med betoning på ”gammel”

Det talas, för att leta reda på sägner från Broby om ”De dödas julmässa” i Broby Kyrka. Historien har jag hört förut, bland annat från min egen bygd och dess kyrka, Krokeks Kyrka.
Det finns en del små skillnader i olika lokala varianter av samma sägen, men för det mesta så handlar det om att man inte får komma för tidigt till julottan. För på natten, innan julottan så har de döda sin julmässa, och de vill inte bli störda. Det handlar om en flicka som är på väg hem, och som tar genvägen genom kyrkogården och på ett eller annat sätt sätter sig i kyrkan, på en av kyrkbänkarna bland de andra åhörarna. I tron om att det är tidig morgon och att det faktiskt är folk kyrkan så märker hon först inget. Hon ser sedan att det inte är den vanliga prästen. Hon känner sedan igen någon eller några personer som hon kommer på att de faktiskt är döda sedan en tid tillbaka. Hon springer ut från kyrkan och stannar inte förrän hon kommit till sitt hus. Hon är då i säkerhet men kommer på att hon glömt sin sjal i kyrkan.
Det var en fin sjal som hon måste försöka få tillbaka. Hon kommer tillbaka till kyrkan med sin familj till den riktiga julottan. Då är allt varmt och fint, som en julotta brukar vara. Inte kallt, lite märkt och sorgligt, som det var under de dödas julmässa. Själen syns inte till. Bara trådar och garnbitar, från en söndersliten sjal.I vissa varianter så handlar det om ”de dödas julotta”. Skillnaden är väl bara en ordtolkning. Sedan finns det olika sätt att klara sig ur situationen, om man skulle hamna hos de döda på julnatten. En variant är att ”kvickt ta sig över tröskeln, innan den stora, tunga dörren slår igen”. Ganska logiskt egentligen. Ge sig ut innan man blir inlåst.

Julevangeliet är väl mest något som man hör, om man går till midnattsmässan, eller till julottan numera. Det sistnämnda vet ag inte så mycket om egentligen, för ag går aldrig på julottan. Det är fel dag, fel tidpunkt och allmänt fel. Inga julottor för min del, tack. Midnattsmässan däremot har man väl hamnat på vid några tillfällen.

Sjalen är återkommande och en central del i berättelsen om de dödas julmässa, eller julotta. Någon berättelse säger att flickans moster, som satt bredvid henne och som varit död i tre år sagt till henne att vänta till psalmen börjat och alla rest sig upp. Då skulle hon springa så fort hon kunde, och slänga sin sjal i bäcken när hon sprang förbi. Sjalen återfinns sedan, söndersliten, som i de andra varianterna.
jag tror även att det kan vara en god idé, att inte se sig om, utan att bara springa, så fort det går.
I Broby finns det en tradition av marknader. En vårmarknad, i början av Juni och en höstmarknad, i september. Marknaderna har funnits sedan 1700-talet och var en tid i storlek, jämförbart med Kiviks Marknad.
Det lär även ska finnas en Antik- och samlarmarknad i augusti också. Lite finare ord för loppmarknad kanske.Det sägs att man förr avrättade häxor under marknaderna i Broby, typ på öppen gata då, om jag har förstått det hela rätt. Men, å andra sidan så tar man väl inte livet av häxor, hur som helst. Det är ju vissa speciella förfaranden, så som att bränna dem på bål. Det kan ju också kanske tänkas att man först kontrollerade om det verkligen var en häxa, i Helge å. För, en häxa flyter när den slängs i vatten. Sjunker kvinnan i fråga så var det alltså ingen häxa. Och sjunker den inte, då lär den j inte drunkna heller, så ett litet trevligt, publikt bål kunde alltså vara på sin plats. Frågan är bara om man torkade häxan efter badet. Hon borde ju faktiskt brinna lite bättre då, om hon inte är våt.
När vi var i Broby så stannade vi vid en park med en damm där det fanns en hel del fåglar. Änder framför allt. Dammen var fint skött och hela parken fungerade som ett bra rekreationsområden, om man uteslöt allt för fysiska och förflyttningstekniska övningar. Själva Helge å ringlade sig lite genom tätorten lite längre fram. Man passerar den om man kör Riksväg 119 som är den stora till- och frånfartsleden till Broby. Norr ut mot Glimåkra, eller sydväst ned mot Norra Sandby, vidare mot Hässleholm. Riksväg 19 går lite mera vid sidan om Broby, men passerar väl inom dess gränser. Den går söder ut mot Knislinge och Hanaskog samt norr ut mot Osby, via Östanå. Strax innan Östanå, som inte passeras genom så går Riksväg 19 ihop med Riksväg 23. Östanå sådeles lite mera avsides.
Polisen har ett litet kontor i Broby. Inte så vanligt numera kanske, för en ort på drygt 3000 invånare. Även Systembolaget ståtar med en skylt på en av husväggarna. Något som kanske kan komma väl till pass dagarna innan Helge å festival i Knislinge
 

Mitt Broby, vid ett hus, som lite lagom skymmer fönstren på nedre botten finns det ett stort katthuvud. Varför det är där, vem som satt dit det eller information över ”huvud” taget går inte att få reda på med vanliga, okonventionella medel.
Nu finns det u en del svart granit i området. Diabas. Men detta katthuvud är i så fall, om det nu rör sig om diabas väldigt mycket diabas.
Efter att ha ätit lite, fikat lite och begrundat dammens invånare så var det i alla fall dags att fara vidare. Dammen var föresten inhägnad. Inte så kontigt kanske, som det ”hönsnät” som fanns vid hägnet där det finns svenska ormar i Kolmårdens Djurpark. Folk sa ”vilka stora hål det är, kommer de inte ut där”. Vad de inte begrep var nog att nätet mest var till för att hålla människorna ute. Inte för att hålla ormarna inne. De kunde inte nå dit upp i alla fall. En människa däremot kunde allt sträcka sig in mot ormarna, i sin odödlighet.

Annonser

15 oktober 2010 - Posted by | Uncategorized

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: