Tätortssafarie – Skåne

Signalfel, Osbys bästa turistattraktion!

(Osby, Skåne)

När Osby kommer på tal, eller liksom blir med i tanken på grund av en påminnelse så är det som om det påminner om något. Men jag kan inte komma på vad det är. Det känns som om det är en produkt, kanske ett märke på någon produkt, typ Gustafsbergs toaletter. Osby känns som ett industriområde, men det är ju en tätort i Skåne.

Egentligen så hade vi redan utfört en tätortsafari i Osby. För, själva kriterierna för att besöka en tätort var uppfyllda en annan gång vi var där. Vi har nämligen varit där många gånger. Varje gång man åker tåg, till och från Skåne så passerar man nämligen Osby. Fast, då missar man att att fotografera ett elskåp. Men, en gång när vi åkte tåg från Skåne så var det lite annorlunda. Det var en gång när Urfotingen var med på tåget. Det var väldigt varmt, i slutet av juli. Vi åkte Inter City, som saknar luftkonditionering. Och, det hade förmodligen inte spelat någon roll om det hade varit luftkonditionering på tåget. Den hade nog gått sönder i alla fall. Det var en sådan dag, rent kommunikationstrafikmässigt.
Vi blev först ståendes i Osby i någon timma. Signalfel, hette det. En signal som inte fungerade såg till att vi stod stilla. Det var då som jag såg ett elskåp utanför tåget, i ett villaområde. Det zoomades in, fotograferades och i kombination med själva närvaron i orten fullbordade, rent tekniskt sett en tätortssafari i Osby.
Fast vi var där senare också. Det är egentligen det som denna text ska illustrera. Men det har väl hittills mest varit bilderna som har illustrerat det besöket.
Alltså, det var ett försenat tåg, ingen luftkonditionering och mycket varm en dag i juli. Vad kan mera gå fel?
Jo, en liten bit upp i Småland så meddelades det att drickan var slutsåld. Det fanns ingen vätska till alla varma människor ombord på tåget. Men, det meddelades att man skulle fylla på Bistron i Nässjö. Gott nog, kan tyckas. Väl i Nässjö så tittade jag ut genom fönstret. Där kom en SJ-anställd med en vagn. På vagnen hade han en platta läsk, samt en platta med Loka mineralvatten. 48 stycken 33 centiliters läsk, till ett helt ökentorrt tåg.
Och i Nässjö blev vi ånyo ståendes stilla. Det framgick inte hur länge vi skulle vara i Nässjö. Det framgick inte direkt vad det var som var fel, men vi fick sedan reda på att en bro ör Göta Kanal, vid Norsholm hade fastnat i upprätt läge. Frågan var nu om vi skulle få åka över Falköping, som ju var på fel sida om landet, via Katrineholm med buss sista biten till Norrköping eller om de skulle köra fram tågen tillbron, slussa över folk till de tåg som tömdes på andra sidan, och på så sätt få folk vidare. Allt var oklart.
Under tiden så kom det in ett nattåg på samma perrong. Deras kassaapparat hade gåt sönder i deras Bistro. Hela det tåget välde då in i vårt tåg, och hjälpte alltså till att tömma förrådet, den nypåfyllda med läsk och Loka mineralvatten. Tur att man hade fyllt på med två plattor!
Här hade vi alltså ett tåg med vätska, och ett tåg med en fungerande Bistro. Att få dessa kombinerade till ett fungerande system gick inte alls.
Man tordes inte gå till Pressbyrån, för det kunde ju vara så att vi helt plötsligt skulle åka. Då kunde man ju missa sitt tåg.
Jag häll mig intill tågpersonalen och hörde deras konversation då en av dem fick ett telefonsamtal Vi skulle bli kvar i minst 20 minuter till. Detta skulle nu annonseras i tåget. Jag sprang fort som tusan till Pressbyrån, bara för att få folk från två tåg, minst efter mig i kön, så fort de hade annonserat det hela i högtalarna. Där hade jag i alla fall lite flyt som slapp att stå i kön. Den var ganska lång.
Jag han inte tala om vart jag tog vägen, vare sig till Urfotingen eller Småfotingarna. William hade en del bekymmer om vart jag var. Tänk om tåget åkte, utan mig.
Men, när jag kom tillbaka med iskalla Coca Cola så var det nog ett bra plåster på såret.
Vi kom till gång till slut, och kunde åka den rätta vägen. De hade fått ner bron. Inter City går tydligen att köra snabbt med. Vi körde in 20 minuter på sträckan mellan Nässjö och Linköping. Men vi blev sammanlagt 4 timmar försenade och fick sedan tillbaka våra pengar, i form av värdebevis, att resa för. Över en timmas försening, så betalas pengarna tillbaka. Det räckte alltså till en resa till. Så, varför klaga på försenade tåg. Det gick faktiskt bättre än man kan tro.

Osby är nog trots allt något man ska passera. Signalfel är nog det enda som håller en kvar dör. Eller finns det annat att beskåda i denna tätort i nordvästra Skåne.

Annonser

02 november 2010 - Posted by | Uncategorized

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: